This morning went well, past by quickly. Met the dietitian, and im very glad with my changes!! haha... but it jsut means, ive definitely got to stick to my meal plan. and thats what ive decided. i will. i will. i will.
But i want to go back again next week, to just fix one or two things and add mroe alternatives!!
Then it was lunch out today!! Thank god, it meant, no battered fish with mayonnaise sauce for me!!
I had no idea where i wanted to eat, he kept saying all these ideas , Thai, Chinese (tooo fatty) Italian (but thats pizza or pasta) fish and chips (Hell no.) greek (Wouldnt have been so bad, but he meant kebabs... so no thank you.) Indian (too spicy) so we werent left with many, but then he said, Japense... and what is that i thought? Well it was Sushi!! Yay... food which i can easily eat, and dont need Mando meter.
we didnt leave until abou 12.15, so didnt eat lunch until about 1pm.... but that was fine with me!
Then, instead of going back to Mando, i got to come home!! :)
Funnily enough, i met my sister waititng for the train. so we came home together, and she wanted to do this little amera projject. so shes taken loads of these photos of me, i'll post soem of them up, once i gget a chance!! :)
So far, today has gone well. My case manager wants me to think of something i can maybe do tomorrow. any ideas?
he sugested, cinema, bowling, fika, etc etc.. i suppose i'll see!!
At first, while i was in the car with my case manager, it was really awkward, or ididnt think it was, but my case manager is someone who likes to talk alot, not so good with silence, so he kept trying to fill the silence, while i was ok with jsut sitting there.
Oh yes.... the sitting. First i panicked. i hated it.
But ive realised.... sitting in the car is good training to get me to sit. im stuck ther ein the car for 40 minutes. i have to sit. but im not ready to do sit training yet. im still trying to train myself to eat everything correctly.
which im planning that today i will.
After a 5 year struggle with anorexia (with purging tendencies), depression, self harm and over exercising I have now been recovered for 4 years and i use my blog to help others in the same situation i once was. I am now a happy and positive person who wants to inspire those struggling to choose recovery and to take control over life and happiness again!
Pages
Life without Anorexia
Translate
sv: ja, det verkar som det faktiskt går att ta sig ur den här skitsjukdomen trots alla miljoner gånger jag tvivlat. Det gäller bara att bestämma sig för att testa oavsett hur rädd man än är och hur mycket man än tvivlar på att det någonsin kommer att bli bra.
ReplyDeleteNej, nu blir det förhoppningsvis inte så mycket mando mer. Ska till fjällen nästa vecka och sen är det bara en vecka kvar innan friskskrivningen (om den blir av som planerat). Fast det är ju uppföljning 1 gång i månaden de första tre månaderna och sedan 3 gånger till under året, så de släpper en ju inte helt på en gång.
Fortsätt kämpa Izzy, för det går. Man tror inte det. Man tror att man bara kommer att bli en tjock, deprimerad tjej som mår skit, att man inte kommer att vara någon om anorexin försvinner eller att alla kommer glömma bort en, men så är det inte. Man mår istället bättre, kan vara med på roliga saker och glada människor är vackra människor brukar jag tänka! Jag har alltid varit skiträdd för att släppa anorexin för att det är en sån trygghet. Man slipper ta ansvar och fatta egna beslut samtidigt som man har en bra ursäkt till varför man inte kan göra allt det där svåra i livet. Man slipper växa upp och man slipper allt det läskiga med att växa upp som du nämnde tidigare, men tänk på allt annat man missar. Man missar ju livet. Man sitter liksom bara och är så rädd för att misslyckas eller leva livet fel att man inte lever överhuvud taget och det är ju dumt! Min gammelmormor är 98 år och hon säger att livet gått så fort. Tåls att tänka på.
Idag ångrar jag att jag inte började kämpa tidigare för ju längre tid i behandlingen man går, desto svårare gör man det för sig själv. Hade jag kört på från början så hade jag kunnat varit friskskriven för över ett år sedan och då hade många hemska situationer som jag satt mig själv i aldrig uppstått.
Fortsätt kämpa tjejen!
Kram <3
Haha, A and all his funny ideas. I kinda miss him a bit :P .
ReplyDeleteDon t you think its good that he lets you be away from the clinic? Anyway... I hope you are doing well and so on. Iḿ down in Gothemburg right now, starting to miss everything in Stockholm really mutch right now.
Take care sweetie, mabye weĺl see each other soon.
xxx